Jag klarar inte av detta längre. Bråk varje dag, där JAG alltid blir utmålad som den elaka. Varför??? Smink som rinner längs mitt ansikte varje dag, det är inte Okej längre. Jag orkar inte! Jag vill bara vara ifred, så låt mig va det???

De tror att jag är ett monster, så det kanske jag är???
Ond och sänd från djävulen. aa, antagligen. Djävulens barn.
Det ända jag hör hela tiden i mitt huvud är att jag inte är snäll, att JAG är den elaka, Mot de andra. Att jag är tonåring är inte någon ursäkt, musiken är det ända jag vill ha. Musik och ensamhet...
Inget bankande på min låsta dörr hela tiden och inga röster i huvudet. För min skull??

I mitt eget rum borde jag väl få va ensam??? Eller??? Varför måste alltid alla Hata mig? Jag ÄR ett monster, ja jag kan erkänna det. Jag är inte snäll, jag är ett sarkastiskt missfoster som inte är värd att leva, jag vet! Men jag klarar inte av att höra det mer! Jag vill få för en enda dag känna att JAG passar in och att JAG är värd något.  Allt! ! !

Jag borde kanske vara glad eftersom jag har en familj och kompisar. Men allt det där känns inte riktigt lika viktigt när jag mår såhär hela tiden, Jag sitter still vid bordet och lyssnar, samtidigt som jag inte gör det. Allt är inget!

Det enda som verkligen betyder något är att jag är kvar, men är jag verkligen det??? Jag vet faktiskt inte... Jag är inte längre den jag var för 3år eller till och med för 6månader sen... Jag är inte det.
Bättre eller sämre jag kan jag inte svara på men jag är annorlunda. Tröttare, ledsnare, argare. Jag passar inte in! Jag är inte här, jag är borta...

Bye bye Ellen.


Och nej, Inte bokstavligt bye bye..